Det är inte helt ovanligt att man drabbas av håravfall när man blivit lite äldre, vissa män tappar håret redan i tjugoårsåldern och för andra kommer håravfall sakta krypande i fyrtioårsåldern eller senare. Kvinnor och män är olika när det kommer till håravfall, vanligast för män är det att testosteronet bildar ett slags ämne som slår ut hårväxten och för kvinnor är det vanligare med orsaker som stress, näringsbrist eller kemiska produkter. Jag gör ingen skillnad på hur det påverkar den enskilda individen för oavsett om man som man har genetiskt lätt för att tappa håret så kan känslan inför det givetvis vara lika svåra som för en kvinna som drabbats av håravfall, det är som sagt endast orsakerna som är vanligare hos de olika könen.

Själv drabbades jag av håravfall rätt tidigt, måste ha varit runt 17 år när det började synas att håret blev allt tunnare och det gick snabbt utför. Bara nåt år senare kunde man se stora fläckar där det var glest mellan hårstråna och all tuppering för att dölja mitt håravfall gjorde definitivt inte saken bättre. Från att ha haft långt och relativt tjockt och glansigt hår hade jag i tjugoårsåldern tunt och torrt hår som jag fixade så gott jag kunde får att mitt håravfall inte skulle göra sig synbart. Anledningen till mitt håravfall berodde till största del på näringsbrist vilket jag orsakade genom att strunta i att äta. Mitt dåliga förhållande till mat som närmast kan beskrivas som matmissbruk eller ätstörningar kom tidigt i tonåren och efter år av dålig kost med obefintligt av de viktiga näringsämnena så var det inte underligt att jag drabbades av håravfall. En annan trolig faktor var rökningen som jag hört skadar håret och gör det torrt och glanslöst, men jag är inte så insatt i rökningens effekter så jag vågar inte lova att det bidrog till mitt håravfall Samtidigt kan man nästan förstå att det påverkar hela ens fysik på ett negativt sätt med tanke på alla de gifter man valt att tillföra tobaken och därför vore det inte underligt om det även påverkade håret. Under denna tid var jag givetvis stressad över att se mitt hår falla av och jag åt flitigt mina hårtillskott som med tanke på mitt dåliga levene inte hjälpte nämnvärt. Jag tappade hälften av tjockleken innan jag så småningom fick upp ögonen för vad det var jag höll på med och vad jag utsatte min kropp och inte minst min själ för.

Nu är jag helt frisk från ätstörningar och har så varit i snart fem år men håret har än inte reparerat sig. Det har visserligen sakta men säker blivit lite tjockare och är inte helt askgrått längre men det kommer att ta tid om det ens är möjligt att få tillbaka det. Jag funderar på om jag skulle vända mig till en specialist inom hårlaser för en konsultation och se efter om det skulle kunna vara ett alternativ för att få tillbaka håret. Jag hoppas att det ska kunna gå på naturlig väg men jag är inte främmande för alternativet om så inte är fallet.